Efter nyår blir det lagom! Att byta bort tomteluvan mot tropikhatten 😎⛵🌍

9.

Komiskt 😉 Jag har kommit på att det jag skrev i förra inlägget inte riktigt stämmer… Skrev väl någonting i stil med att:

“jag känner mig rätt väl förberedd inför kommande segling ”

Det tar jag nog tillbaka lite grann … Borde kanske vetat bättre. Jag märkte rätt snabbt att jag har ju verkligen massor av nya grejer att ta tag i inför denna nya resa ombord på AWAY! För det blir förstås en helt annan resa än den förra i Medelhavet. Panama ligger ju i en fjärran världsdel för det första. Bara en sån sak. Och det kan ju då innebära nya vaccinationer… 😉🏖 Är väl inte en överraskning, men klurigt att välja iallafall. Jag tycker att det är en halv djungel att bara leta fram vilka sprutor som egentligen kan behövas. Speciellt funderar jag över Gula Febern… man råder mig att ta den nu när jag planerar att vara flera dagar ute på landsbygden och i djungeln! 😜🌵🌴🐒

Jag började tidigt med att plocka fram mitt gula vaccinationskort och forskade lite på vad jag hade sedan Indianresan 2014 & för att se på vad som kan tillkomma nu inför Panama. Frågan är om några vaccinationer kan ses som extra viktiga och om någon enbart är som en slags rekommendation? Kolera är förmodligen mycket bra att gardera sig mot iallafall. Magen måste må bra. 💉😷💉😷💉 Nästa vecka har jag iallafall bokat tid. Man behövde inte specificera vilka vaccin man ville ha när jag bokade tiden, men jag har nu bestämt mig. Efter en liten reseplanering med min väninna J häromdagen slog vi våra kloka huvuden ihop. Både Gula Febern och Kolera skall tas. 😊

En sak till som jag funderat på här. Ett myggnät bör väl införskaffas?! För mygg verkar det finnas gott om i Panama. Tyvärr! Inga vanliga mygg heller – som här hemma… Nä där handlar det om myggor som sprider otrevligheter: Malaria, risk för Zikavirus och kanske Denguefeber… Så det blir till att fixa ett impregnerat myggnät & många myggstift. Även flera långärmade skjortor och långbyxor att ha på sig – allt ska ner i ryggsäcken. Men jag undrar fortfarande, hur ska man få fast myggnätet uppe i taket då? 🤔 För på bilderna ska de tydligen hängas upp?! I en krok! Konstigt. De är sydda med ett hänge, men det finns väl inte alltid en krok i taket där man ska sova…? Jag kan med säkerhet säga att det inte finns en krok i båthytten iallafall ha ha! 😀😀 Någon som har tips på detta kanske? 🤔😉

Röd & blå flagga:

Panamas flagga ser alltså ut såhär. Jag visste faktiskt inte alls hur den såg ut tidigare. Kul! Visste ni det? Nu är vi ju också ett stoooort steg närmare Panama – för vi har bokat flyg. För några dagar sen. Hurra!! Jag och min väninna J. Vi letade hit och dit och på olika bokningssidor, i en halv evighet, jämförde och klurade… och valde till sist att resa med Lufthansa. Det finns verkligen inga särskilt billiga resor till Centralamerika… 🙄 Men det var bara att bita i det sura äpplet och slå till. Det är ändå en rätt fin bonus att vi kommer få en riktigt behaglig resa på vägen dit. Från Göteborg via Frankfurt. Härligt att gå på flyget i Göteborg & sen bara 1 enda kort byte mitt på dagen där nere i Tyskland. Lyx och kanske t.o.m. extra miljövänligt! (Med bara 1 byte tänker jag.) 😊 OCH jag får ju inte minst trevligt sällskap och allt.

Jag gillar dessutom långresor. Äta och dricka gott med massor av ledig tid att göra vad man vill. Se på film och tänk att bara kunna sitta och tänka lite extra länge på alla äventyr som man har framför sig. Kan det bli bättre? 😜 Vi reser tillsammans på ditvägen jag och min väninna J. Det ser jag fram emot. 😀😀 På vägen hem åker jag däremot själv, eftersom jag passar på att stanna några extra dagar i Panama när vi klivit av segelbåten. Min väninna J behöver komma hem före mig. Men sen när jag väl reser hemåt råkade jag få till en urcool snabbvisit på Aruba! En heldag där på ön med två övernattningar. Superspejsat! Så jag får på så sätt göra ett besök på ännu en ö i Västindien. Liksom på köpet bara sådär. Alla gånger blir det alldeles lagom för en svalkande paraplydrink där på stranden. Vid den röda punkten här nedanför på kartan ligger ön Aruba 🍹🌞😎

** Har ni tänkt på att AWAY har seglat öve Atlanten?!

Ja det har hon. Alltså vår båt är otrolig! I hela 3 veckor, dag som natt, har hon seglat envist där i vågorna ute på stora oceanen – i ett sträck från Las Palmas på Kanarieöarna till Antigua i Västindien. Med 7 personer ombord. Det måste ha varit en sann upplevelse! De har fångat stora fiskar, haft skiftande vindar – som råkade innebära att några delar på båten blåste sönder… Kanske var det mycket vind – och såklart djupa dyningar vissa dagar… ooops! Jag antar att det alltid händer några missöden vid alla seglingar. På en sån överfart kan det säkert friska i ordentligt. Men säkert ack så härligt att guppa omkring där ute på det stora blå i veckovis! Jag längtar tills det blir min tur…! En vacker dag 😇😇

Alla som var ombord lät iallafall väldigt nöjda med seglingen när de klev iland på Antigua i Västindien! 😊😊

Men nu väntar en annan slags segling. På andra sidan pölen (som jag har hört att Atlanten kan kallas) 😀 Numera seglar ju AWAY i varma vackra Karibien. Jag hade nog aldrig riktigt räknat med att jag skulle få segla där i Västindien… det måste jag nog säga. Jag var en gång imponerad av att segla i Bohuslän, (och det är absolut inte bara det heller). Men nu så är jag nära att få segla i tropiska vatten. Det är bara drygt en månad kvar! Nedräkning som alltid! AWAY har i skrivande stund faktiskt kommit fram till nya öar där borta i Karibien – närmare bestämt till British Virgin Islands: BVI. 🏖🏝😎 Om några veckor seglar en ny besättning söderut mot Panama. Och tänk – det är bara drygt 4 veckor kvar tills vi åker! Resfeber? Svar Ja!

En säkerhetsgrupp

Under tiden jag förbereder min kommande segling för fullt så är vi också i full action med att jobba vidare med säkerheten ombord. Ett pågående arbete förstås. Det innebär inte bara att kunna använda vår sk. kom-radio (VHF-telefon) om vi får problem ombord… Nix, vi jobbar mycket med att ha koll på att allt finns ombord för en eventuell nödsituation. Ni vet brandsläckare ska finnas, och de ska stå på rätt plats. Första-hjälpen-utrustning ska vara organiserad. Påfylld. Och vad som ska ingå i den – inte minst. Livbåt och nödraketer & viktiga nödsändare undersöks i detalj. Nya batterier behövs till något och extra batterier till annat. Det finns en hel del att tänka på verkligen på en sån här långsegling! Viktiga detaljer som aldrig får missas. Så mycket är jätteviktigt överhuvudtaget vad det gäller segling. Jag har lärt mig av att ständigt undersöka än det ena och än det andra, som alltid leder till det tredje och det fjärde 😉 Väldigt roligt! Så nu har vi gjort en lista på vad jag ska undersöka och åtgärda när jag kommer dit på plats. Jag är först på plats av oss som är säkerhetsansvariga. Många listor blir det 😜 Check på den ✔

Ny kapten stiger ombord snart:

I Panama får vi en ny skeppare ombord. Välkommen T! Det blir den tredje skepparen som vi får äran att ha ombord sedan vi lämnade Aten i september. Känns spännande att vi arbetar med en skepparpool. Jag är också glad att jag får träffa dom alla. I Panama kommer herr T ombord och han har också seglat mycket på världens olika hav. Det blir säkert ett spännande möte. Alla skeppare har olika kunskap som de delar med sig av på olika vis tänker jag. Så på det sättet lär man sig lite av varje på än det ena och än det andra sättet. Lite nytt för mig blir att övernatta utan en gästhamn. Ja det är klart, hemma på Orust tillbringade vi ofta nätter i naturhamn vid något av alla små skär. Men nu är det Karibien och öar av vit sand, i Panama, som det handlar om. Där finns regler för att ankar på vissa ställen där inte korallrev förstörs. Blir nog lite skillnad tror jag. Det blir nog något helt annat än vad jag har upplevt någonsin 😉😀 Vi kommer få segla i en tropisk ö-värld, och ha mycket korallrev att se upp för. Jag antar att vi kommer att ligga för ankare de flesta nätterna. På svaj. Får kanske kolla upp vårt ankaralarm förresten … eller så sitter vi på vaktpass, så vi alka kan sova gott 😊 Ja ni hör, jag vet ju egentligen inte… Men det finns nog inga vanliga hamnar helt enkelt, inte på någon av de små öarna tänker jag. Det blir väldigt spännande detta! Slänga i ankare och få fast båten så, det är jag inte särskilt haj på… inte än. 😉

Det blir dock annorlunda sista natten ombord:

Här är en liten karta över norra Panama. Som visar exakt var vi kommer kliva av efter seglatsen. På den röda punkten. Sista natten kommer vi nämligen lägga till i en större båthamn. Strax utanför hamnstaden Colon. Hamnen heter Shelter Bay. Den ligger precis vid mynningen till självaste Panamakanalen!! Kolla på kartbilden här ovanför. ⬆️ Vi kommer alltså till den röda punkten: Shelter Bay Marina. Planen är att vi ska lyfta upp vår segelbåt där för att de ska få rengöra AWAY på undersidan, hela skrovet. Det är nämligen väldigt strikta regler som gäller senare på andra sidan Panamakanalen – mycket förberedelser krävs. Som innebär främst rengöring. Viktigt för att båten sen ska få tillstånd till att närma sig Galapagos längre fram…

Men men, där vid denna hamn och vid denna båtupptagning får vi alla lov att kliva iland under något dygn antar jag. Och sen går inte jag på igen! Tyvärr… Inte just där och då. Utan jag och min väninna J kommer lämna över våra kojplatser till nästa seglare som då går ombord. ⚓⛵🌎 På nästkommande sträcka är det helt “fullknökat” (fullbokat), och det som är på gång där och då, är självaste seglatsen genom hela Panamakanalen! Super cool! Det kommer alla gånger vara en höjdpunkt – även den sträckan! Men vid det laget är väl jag och min väninna J ganska fullproppade av alla intryck! (Man får ju tänka på att inte få en överdos av det goda…) 😉 Jag kommer sen tillbringa 5 dagar iland. Och min plan är att ta mig längs norra kusten till staden Portobelo. Den finns också utsatt uppe på kartan. ⬆️ Portobelo är en gammal stad med mycket historia från tiden då alla transporter gick på land tvärs över Panama med tåg. Eftersom kanalen inte var byggd. Den är bara drygt 100 år. Och många värdetransporter blev dessförinnan ofta plundrade av pirater på den tiden. Speciellt om lasten var guld… Och i Portobelo pågick tydligen lastning eller lossning av godset. Säkert en spännande plats.

Det är också intressant att det har varit väldigt många europeiska länder som har slagits om Panama under de senaste århundradena – så det finns en hel massa olika fort och försvarstorn längs hela denna norra kust. Detta vill jag absolut kika närmare på!! 😊

Sååååååå skepp ohoj för denna gång, snart kliver jag ombord igen! 😎⛵⚓

Advertisements

Nästa seglingsetapp går av stapeln redan i januari nästa år!

8.

Ja nu är det ungefär ett år sen vi var i full gång med uppstarten av hela segelprojektet. Ett halvår efter det köpte vi segelbåten AWAY i Aten. I våras. Vi gav till slut projektet ett namn: Around the World Yachting. Och vi blev ganska snabbt näst intill 70 medlemmar i vår förening. Så häftigt! Och nu seglas det så det står härliga till av oss alla! Det har verkligen hänt mycket fram tills idag. Fortfarande lika spännande hela tiden i detta projekt 🙂

Just nu håller jag som bäst på att fixa & greja inför min nästa segling. Min andra etapp. Många sjömil från Medelhavet. Seglingen kommer ganska snart dessutom… 2019 inleds nämligen med en tur till sjöss – redan i januari faktiskt. En hel del av förberedelserna är så gott som klara… Platsen ombord har självklart varit bokad sedan lång tid tillbaka. Men nu har flygbiljett precis bokats också! Det börjar ju kännas verkligt på riktigt nu! Efter seglingsveckorna ombord på AWAY i Medelhavet känner jag mig dessutom rätt väl förberedd. Segling blir nu på lite varmare breddgrader bara… 🌎 😎 Nu vet jag ju mycket mer om vad som ska göras innan, förberedas & packas ner i kappsäcken 😉

Eftersom jag inte riktigt fick till alla detaljer för att kunna segla över Atlanten här i november – så ser jag verkligen jättemycket fram emot denna kommande segling! Nyfiken på vart det bär av nu eller??

Jo, det blir i en hörna av Karibien – Västindien. På sätt och vis … Eller ska jag kanske hellre kalla det för Centralamerika…? Ja faktiskt, så är det, och om jag säger att vi flyger till Panama City så hamnar vi ju såklart i Panama = Centralamerika.

Men det blir inte Panamakanalen denna gång. Nix nix, det blir istället fiiiiiiiinsegling i San Blas. 🌞😜⛵⚓ Det sägs vara en oexploaterad skärgård längs Panamas norra kustremsa, den som vetter mot just Karibien.

Det verkar vara en riktigt spännande plats. Vi kommer nog få en stor dos av både djungel och hav. Först måste vi upptäcka Panama City förstås! Storstaden som ligger vid Söderhavets kust. Men efter det ska vi ta oss från denna kusten i södra Panama upp till den motsatta norra sidan. Vi behöver då tydligen ta oss fram genom djungel med 4 wheel drive – eftersom vägarna bara är skapliga halvvägs i den delen av landet. Sista delen av vägnätet ska tydligen vara lite stökig. Kanske liksom obefintligt… 😉 Har hört att det kan vara mer djungel än väg… 🐒🌴🌵 Men när vi kommer fram ska vi mötas av en hel skärgård med turkost vatten, som utgjörs av ca 400 små öar av vit sand. Det är nästan så att jag funderar på att köpa eget cyklop och simfötter 😜 Hela detta området tillhör Kuna Yala-indianer. San Blas är deras mark där de bestämmer helt och hållet. Ett matriarkat är det dessutom 🙂 Gissa om det ska bli spännande! Massor av små öar med mycket palmer förstås, och bara en bråkdel är tydligen bebodda av Kuna-indianerna. Där ska vi iallafall möta upp vår båt AWAY och hoppa ombord. (Undrar lite smått på exakt var vi ska kunna hitta varandra ha ha… ? Ingen mobiltäckning & ingen Wifi finns) 😜⛵⚓🌞

Det ska tydligen bara vara möjligt att segla här med egen båt också, eller att åka med på Kuna Yala-indianernas egna arrangerade utflykter. Ingen annan organiserad turism får förekomma enligt dessa indianer. Man måste också köpa ett speciellt tillstånd av dom för att få segla omkring här.

På denna etapp kommer jag att resa med min kära väninna J. Coolt att kunna ta med en vän ombord när det finns plats. Sååååå spännande att få resa med henne, igen. & dessutom ser jag fram emot att få visa henne hela projektet och vår coola båt! Segla ihop. Och vi hinner säkert med mycket mer. Längtar! 👭😎

Vi kommer att vara full besättning ombord också. Två personer i varje hytt. Så ser bokningen ut just nu. Och det finns ju fyra hytter på AWAY. Plus en plats till skipper P. När jag seglade i Medelhavet var vi aldrig så många. Som mest 5 matroser ombord plus mr P. Det blir faktiskt väldigt intressant att se hur det känns att vara så många ombord nu på AWAY. Men på en 54-fotare kan det väl knappast gå någon nöd på någon?! 😜😂 Blir alla tiders roligt tänker jag!

Under tiden som jag planerar och grejar för fullt här hemma pågår ju inget mindre än en Atlantsegling!! Wow! Vår båt AWAY lämnade Las Palmas på Kanarieöarna lördagen den 4 november. Den 12 november, alltså 8 dagar senare, fick jag ett meddelande från båtens sattelittelefon. De hade kommit halvvägs! Wow! Imponerande! Det hade varit fin medvind, och det hade gått undan ordentligt må jag säga. Passadvinden fanns på plats som alla önskat. Nu är det nog inte många dagar kvar tills de ser land… jag längtar så efter nästa sms från satellittelefonen! Målet för etappen är ön Antigua i Västindien. Vilken lycka det måste vara för dom när de får land i sikte! Wow! Det är en bedrift att segla över ett världshav måste jag säga 🙂

Ja så är läget just nu. Och eftersom jag gillar förberedelser är min favoritsysselsättning att lyssna på poddar som handlar om segling. Det har jag gjort i ett år nu ha ha. Därför tänkte jag dela med mig av en. Det finns verkligen flera som är riktigt bra! Och jag måste säga att många av dom har verkligen hjälpt mig att få perspektiv på segelvärlden och havet (vattnet). Jag märker det tydligt och märkte det ännu mer där ute på Medelhavet. Oavsett väder & vind och i olika situationer så fanns tänket med hos mig… Detta gjorde mig väldigt cool i sinnet tror jag. Jag gillade läget ombord och på havet nästan oavsett! 😜

En Pod som jag gillar skarpt och som dessutom får mig att skratta högt & mycket är just den som jag ska länka till. Killen har en helt underbar attityd. Han heter Matt Rutherford. Och är säkerligen en ruggigt bra seglare. Jag har lärt mig massor av honom. Det är ju också så att detta med segling är en hel värld med många specifika egna termer, vilket kan göra det klurigt att förstå sig på… Både på engelska och svenska. Jag lyssnar på avsnitten om och om igen. Och förstår mer och mer varje gång 😀 För det finns många avsnitt… Länken leder nu till hans allra första avsnitt: 📻🎧

“Single-handed sailing” podcast|Ep #1 https://www.podbean.com/media/share/dir-w6dsz-3778d5e

Så förberedelserna fortsätter nu ett par månader till för mig. Inför Panama och San Blas. 😇 ⛵⚓😎

Bl.a. tänkte jag ta och läsa in mig på bruksanvisningen till båtens Navigator under tiden fram till januari. Vi använder denna flitigt när vi seglar.

OBS: Som ett komplement!

Den som styr båten för stunden är alltid viktigast med sina äkta ögon och sin kunskap! Jag hann iallafall inte lära mig så mycket om Navigatorn när vi seglade på Medelhavet – vi installerade den där också. Men nu så ska jag försöka vara lite förberedd tills jag kommer till San Blas. Navigatorn har verkligen många funktioner & finesser som skulle vara kul att förstå sig på. Ett finfint hjälpmedel som sagt, som jag vill kunna mycket mer om! En Navigator är en slags skärm där man ser digitala bilder av sjökort. Det finns en GPS-funktion som gör att vi ser oss själva var vi befinner oss i nuet, och vart vi är på väg. I stora drag så. Men som sagt finns det oändligt mycket mer i den tekniken som är bra att lära sig som seglare. Såhär ser Navigatorn ut när den inte visar sjökortet på skärmen för oss: 😊

Happy sailing ⛵⚓😎

Wow – som en första milstolpe! Båten är i hamn på Kanarieöarna!!

7.

screenshot_20181029-1532131038093722.jpg

Halloj!

Ja, som synes på bilden här ovan är AWAY inte den enda båten i hamnen i Las Palmas ha ha 😉 Det börjar bli högsäsong här på Kanarieöarna nu, iallafall för alla Atlantseglare. Kanske ser bilden lite väl märklig ut… Det är nämligen båtarnas namn som blir som ett enda svart sudd här, bara för att det är så många båtar som ligger där tätt intill varandra. Inom den röda lilla fyrkanten ligger vår båt och guppar fint. Antar jag ha ha. Och vår båt kommer nog bli en av de allra första som seglar iväg härifrån till Västindien denna säsong. Precis vilken dag som helst nu faktiskt…

Det är verkligen jätteroligt att vi har kommit så här långt tänker jag! AWAY lämnade ju Aten i mitten av september, och det har gått undan genom hela Medelhavet! Det är allt bra häftigt att se projektet gå framåt såhär. Och det är ju med hjälp av oss alla – som seglar någon sträcka som vi själva valt ut – och sen lämnar vi bara över stafettpinnen till nästa gäng som kliver ombord. Jag är så glad över att få vara med.

Ja nu väntar Atlanten. Det är inte alls långt kvar tills vi ger oss ut på den längsta etappen hittills. Från Las Palmas till Västindien. Närmare bestämt ska vi angöra ön Antigua runt sista veckan i november. Seglingen kommer ta ca tre veckor. Beroende på väder och vind. Alltså tänk att vara ute på havet under så lång tid! Det måste vara härligt! Att vara omringad av horisonten varje dag. Wow! En dag vill jag också vara med där nere i Las Palmas, vid startlinjen, och sen få vara med ombord hela vägen över, för jag vill så gärna se hur det är. Otroligt spännande. Så fort det ges en bra möjlighet kommer jag att göra det direkt. Ett annat år. Och det är bara mellan november & januari man bör segla över. Sen kommer stormarna och rör runt… Ja lite otur att det inte funkade i år, men men, någonting kanske man ska spara av de bästa godbitarna 😉

Hur som helst är jag nästan lika peppad som dom måste vara ombord just nu. De har säkert handlat och bunkrat mat i all oändlighet under de senaste dagarna. De skulle fixa lite saker på Ikea hörde jag. Behövs alltid lite smått och gott. Undrar om dom har termos ombord nu…? Nog så bra att ha under nattpassen med tanke på kaffet (vilket vi inte hade) 😉

Dricksvatten är förresten ett speciellt kapitel nu. Det kommer nämligen att kunna tillverkas vatten ombord med vår nya “water maker”. En fin manick som vi har köpt för att kunna göra massor av färskvatten av saltvatten utanför båten. Ska bli så spännande att höra hur det funkade. I Medelhavet hade vi ju tillräckligt med färskvatten i båtens tre stora tankar. Därför drogs denna manick aldrig igång där. Och vi seglade ju inte heller längre sträckor än typ 4 dygn. Och det är ju inte särskilt länge… :p

Jo men visst. Under tiden dessa lyckligt lottade seglare ska befinna sig ute på Atlanten nu, så fixas det en hel del av oss andra som är på hemmaplan i Sverige . Den nya kommande seglingsrutten ska strax vara klar för nästa period! Spännande!! Det innebär rutten som vi ska segla från sommaren 2019 till januari 2020. Vi lämnar ut en rutt för ett år i taget. Så nu är jag jättenyfiken på vilka sträckor det kommer finnas plats… Ska också bli riktigt roligt att välja var jag egentligen skulle vilja segla då… Finns en hel del på min önskelista tro’t eller ej. Just nu finns en färdig preliminär rutt. En som endast är ute för beskådan & våra vilda drömmar, och den ser ut så här:

Men utan att gå händelserna i förväg så här jag en supercool sträcka att segla redan i vinter! Bokad och klar för januari. Over there… Den är så jättehäftig så den ska jag berätta mer om i ett helt eget avsnitt tänkte jag 😉

Kommer bli Happy sailing! 😀⛵⚓

Lämnade Malta i kolsvart mörker en tidig morgon: kl 3!

6.

Det är verkligen heeeeelt fantastiska seglarminnen som jag fått med mig hittills! Nyss var vi på Malta. Det var ju typ riktigt riktigt kolsvart den där tidiga septembermorgonen. Min väckarklocka ringde prick tio i tre. Jag och “the skipper” skulle ta första passet ihop denna resa, som skulle bli upp mot Sicilien. Vi hade delat in oss i vaktpass om två och två. Sååå spännande tyckte jag. Tre timmar åt gången körde vi. Men nu då, eftersom alla ombord skulle hjälpas åt denna morgon, vid avseglingen från marinan, så var visst alla ute i sittbrunnen redan när jag yrvaket kom upp dit prick kl 3. Redan full action på däck 😊

Japp, vi skulle precis lämna den fina hamnen Creek Marina i stadsdelen Ta Xbiex – i Valetta på ön Malta. Vi hade faktiskt varit där i drygt en vecka då, och det kändes både sorgligt & konstigt att lämna stället bara sådär. I becksvart mörker dessutom den där söndagsmorgonen. Jag kommer ihåg hur vi gick ut ur marinan för motor, det var som sagt alldeles kolsvart omkring oss, och jag minns som igår när vi närmade oss “gattet” som var väldigt smalt. Alltså jag syftar på “utfarten” från hamninlopppet som skulle ta oss rakt ut mot horisonten.

Dagarna innan hade vi stått på avstånd och tittat på de enorma vågorna som slog upp mot de branta klipporna i det där gattet, där det hade skapats något av 10-meters kaskader av vatten. Det hade stormat riktigt rejält. Jo visst var det helt fascinerande. Då. Nu kändes det både lite läskigt och samtidigt urspännande att i båten styra kosan dit ut, till samma dramatiska plats, utan att ens se något framför sig. Men P styrde med van hand! Nåväl, vi hade ju nu installerat en plotter (en slags dataskärm) att se på, och andra båtar hade vi därför extra bra koll på, de få som råkade vara i närheten… men ändå. Vädret, vågor & dyningar är ju som de är. Går inte att se på den skärmen… Och det var till en början rejält stökig sjö, dyningar och vågar som attackerade oss från alla håll 😉 Som förväntat ska jag säga. Stormen hade ju precis passerat över Malta dagarna innan, och det var ju inget konstigt att den hade lämnat sina spår. Och vi gick fint skvalpande ut ur det smala gattet, svängde av mot väst och så var vi ute på öppet hav. Eller kanske var det mer mot nordväst som P satte kursen… Nåväl, P skötte iallafall navigeringen den första biten och det kändes helt perfekt där och då 😉 Jag såg nog ut att trivas mycket bra på min plats lite längre in i sittbrunnen,tryggt under skydd av sprayhooden ha ha 😜

Ni kan få se det smala gattet så som det såg ut på dagtid. Kolla bild nedan vet ja. Det var alltså den utfarten vi styrde ut igenom, rakt mot horisonten, den där tidiga & ljumma men mycket mörka morgonen kl 3:

Några nätter dessförinnan hade det alltså blåst tokmycket, dyningar hade rullat på ordentligt in från havet och rakt in i marinan där vi befann oss. Jag tillbringade en hel del timmar uppe i sittbrunnen dessa nätter, under månen som samtidigt lyste upp så vackert. Det var på många sätt ett skådespel, faktiskt både fascinerande och skrämmande. Vilka krafter naturen har ändå, det är imponerande, och det blev så uppenbart när jag satt där ute i vinden som ven och var ensam där mitt i det hela. Häftig känsla att bara vara där ombord, på en crazy guppande båt. Intill alla andra galet guppande båter som krängde hit och dit. Jag glömmer aldrig de små gummibåtarna som marinans personal susade omkring i under dessa nätter. Ibland kom de nära, kollade upp på mig och gjorde tummen upp, liksom för att fråga om allt var okay. Det var bara att göra tummen upp tillbaka. Den bästa kommunikationen just då ha ha 🙂 Kändes skönt att de kollade upp alla båtarna i hamnen. Så ingen slet sig. Det knakade och gnisslade riktigt ordentligt i tamparna som höll fast oss vid kaj. Och båten väger ju ändå 16 tunga ton. Men vi hade säkrat oss ordentligt med flera spring några dagar innan. Men jag fick ändå för mig att det är väl bra att titta till förtöjningen då och då… “Better safe than sorry” sa alltid vår skeppare Christian på turen från Aten till Malta 😉 Jag tar med mig det uttrycket då och då. Ja så där satt jag och bara gillade läget. Ibland fick jag ett kort besök från någon annan i besättningen som vaknat till av alla knak och gnissel. Båtliv är cool!

Men så var vi då på väg den där tidiga morgonen. Mot Sicilien, Italien. Rätt häftigt egentligen, att med båt segla från det ena landet till det andra 🙂 Min ovärderliga lyx har jag märkt! Helt oslagbart! Dagarna innan vi styrde ut från marinan, hade vi som sagt varnats för mycket grov sjö. Som också skulle innebära alldeles för höga vågor. Varningar som sa: ge er INTE ut. Det kändes mycket bra att vi inte gav oss av för tidigt heller. För denna mörka söndagsmorgon gungade det tillräckligt ändå, tyckte jag. Det gungande och guppade rätt fint i efterdyningarna kan man säga. Men med min nya Baltic flytväst på och fastspänd med säkerhetslinan (ja ja jag höll förmodligen i mig också i räcket…) så gick det hela galant! 😀😀

Klockan tickade på denna tidiga söndagsmorgon. Det är faktiskt bland det mest spännande jag vet med nattsegling. Vi kunde se Maltas kust långt bakom oss, bara som ett tunt smalt halsband av glittrande ljus, och vi hade snart varit på väg i flera timmar. Till slut såg vi inte land längre. Plötsligt plingade det till i en mobil hos någon av oss. Det hade kommit ett meddelande när ingen av oss trodde att vi ens hade täckning ha ha. “Välkommen till Italiens mobilnät” sades det. Oj, redan! tänkte jag. “Snart framme-känsla” dök upp direkt ha ha. Soluppgången hade vi precis fått njuta av också, så nu kändes det hela som en enkel match! Och jag måste säga att jag verkligen gillar det speciella med att vara ute på havet när solen går upp. Det är bäst! Näst efter nattseglingen 😉 Horisonten omringade oss vid detta laget och havet hade blivit lugnare och rentav ganska stilla. Ytterst lite av dyningarna fanns kvar. Luften kändes ljummen, vilket den gjorde redan när vi startade kl 3 faktiskt, och nu började solen dessutom värma än mer. Det blev hög tid att byta om från vindbyxor & fleecejacka till shorts & linne. Härliga tider!

Solen liksom bara flödade ut där ända från horisinten, och ut över havet rakt mot oss! Som om glittrande pölar låg där, pölar som var fyllda av sol. De skvalpade och guppade så fint. Det hade jag aldrig sett förut! Magiskt!

Sen fick vi ännu en härlig dag till sjöss! Vi var tre tokiga tjejer ombord så vi hjälptes ofta åt att styra båten. Vi var ju indelade i olika pass och bytte av varandra. Vi hade så roligt. Rätt vad det var stod jag vid rodre (en av gångerna) och sjöng lite för mig själv på “Kors vad det blåser i träa idag”… eller ja: “Brännö brygga”. Då var de andra tjejerna inte sena att hänga på. En av oss tog fram hela texten på sin mobil och fixade också dragspelskomp ha ha. Då var inte skeppare P sen att filma. Så visst, sång i mycket låg tonart finns nu bevarad ha ha.

Tre tjejer navigerar här nedanför en 54:a (vår bästa bad ass boat) 😜

Ljuvligt och oslagbart är det utan tvekan att bara sitta där i aktern en solig dag i september: 😜

Resan denna dag mellan Malta och Sicilien tog oss ca 12 timmar. Det var perfekt att komma fram på eftermiddagen. Tack vare att vi varit uppe före tuppen… Vi hade då gått ca 75 M. (Nautiska mil.) Jag fick också äran att göra mitt första riktiga anrop på VHF-radion. (Båtens kom-radio) Kul att få börja använda lite från den kursen jag gick hemma i somras innan jag åkte. Kände mig dessutom såååå nöjd när marinan svarade på mitt anrop, precis enligt kursens mall ha ha, och de kom till och med och mötte upp oss för att visa oss till vår plats i marinan.

Vi gick alla iland. Råkade bli på varsitt håll. Några på upptäcktsfärd. Och det är bara helt okay. Man tillbringar så mycket tid på liten yta så iland kan det vara gött att bara vara själv. Om man gillar det. Och det gör jag ibland 😉 Så jag gick och ringde hem. Härligt att höra hur dom hade det och att få berätta hur galet bra jag hade det. Fantastiskt föresten att kunna ringa hem med mobilen helt gratis. Imponerad. Jag har ju andra tider att jämföra med. När man fick skriva brev. Lägga på brevlådan. Och invänta brevsvar vid nästa stopp. (Källa: jorden-runt-13 månader år 1988 😜)

Nåväl, jag satte mig förstås också på ett av hamnens kaféer och försökte förstå att nu var vi på Sicilien. Bara det var faktiskt inte så enkelt. Men jag beställde in gott riktigt svart italienskt kaffe. Såklart. Alltså kaffe i Italien… Mums! Och jag kikade samtidigt efter någon god italiensk glass – PRECIS när jag fick syn på vad som låg där i frysen: en iskall flaska Limoncello. Såklart! Vad ska man annars ha till kaffet i syditalien om inte ett glas iskall Limoncello. Sååååå trevligt!! 😜

När vi samlades senare på båten vid solnedgången dukade vi upp middag. Vi hade nämligen beställt libanesisk mat från en restaurang på Malta dagen innan avresan, för avhämtning, som vi tagit med oss som finproviant. Passade perfekt till lunch och varför inte till middag? Snabbt, enkelt och mycket delikat! 😜

Sen så sov vi gott där på Siciliens sydkust den natten. Vi hade en genomtänkt plan också faktiskt. Den gick ut på att vi skulle göra flera strandhugg där längs sydkusten. Och därför siktade vi mot att lämna den lilla staden Licata redan nästkommande morgon. Då skulle det bära av mot staden Sciacca. (Inte helt enkelt med dessa italienska uttal när ord stavas med dubbla c… ha ha)

Jag såg verkligen fram mot ännu en heldagssegling längs den sicilianska kusten! Och det blev både Fair winds och Happy sailing kan jag avslöja! Återkommer naturligtvis med denna färd 😎⚓⛵

Bara jag och AWAY befann oss där då – helt själva i den ljumma natten på Malta

5.

Nattsegling! Jag gjorde det! Om än med något stökig inledning från Aten;)

Hon är helt fantastisk vår båt! Verkligen någon att lita på i alla väder 😉 I hård vind som kuling. Nu vet jag ju. Jag gillar henne skarpt! Heja AWAY!

En dag reste alla från etapp 1 hem, alla utom jag & båten Away. Helt enligt schemat som var planerat. Det var en supercool känsla att sitta kvar alldeles ensam i hela sittbrunnen och bara undra om det var på riktigt eller en dröm 🙂 Sov ensam i hela båten den natten. Vi hade precis fått en båtplats vid inloppet till den fina gästhamnen Ta Xbiex i Valetta på Malta kvällen innan. Precis intill vår plats passerade båtar sakta förbi den där kvällen där jag satt själv ute på däck, så gott som ljudlöst gled de fram med sina lanternor tända. Grön, röd och vit. Och dessa färger är viktigare än man någonsin kan tro. Inte minst ute på öppet hav. Jag har lärt mig massor om hur man ska navigera utefter dessa färger därute på natten. I mörkret. För man kan inte se något annat än lanternornas färger då…

Efter de tre dygnen ute på havet mellan Aten och Malta kan nog vem som helst väcka mig nu mitt i natten och fråga mig om dessa färger, babord, styrbord och fartyg ha ha. För när det handlar om stora fraktfartyg är det livsviktigt att veta! Man vill inte komma för nära eller möta dom på fel sida… Därför turades vi som var ombord dessa tre dygn om att sitta på vakt dygnet runt. Ca 4 timmar i taget. Två och två. Vilken upplevelse! I månsken som glittrade på havet och miljarder stjärnor som glimmade på himlen. Overkligt. Solen gick upp strax före halv sju varje morgon. Och den gick ner strax före sju varje kväll. Det var en rolig udda upplevelse som är svår att förklara, det måste nog upplevas 🙂

Det var en måndag som kaptenen beslutade att vi skulle ge oss av från Aten. Den 17 september. Enligt hans väderprognoser skulle det vara en bra dag att segla söderut, från Aten rakt ner till Greklands sydligaste udde. Ja det förstås, han sa att det skulle bli en HEL DEL vind, kanhända något stökigt… men det skulle bli bra då det var nordlig vind och därmed medvind som det handlade om. Vi skulle komma att få vinden i ryggen, mycket stark medvind. Så det skulle gå undan. Och när vi skulle komma att runda sydligaste udden av Grekland menade han att vinden skulle avta betydligt. Förmodligen så mycket att vi skulle behöva hjälpa till med motorn till och med. (Jag tyckte att det där med avtagande vind lät som en tröst i sammanhanget; svag vind och motorn som puttrar, jo det fick bli något att se fram emot resonerade jag ha ha). Så min plan blev att säga till mig själv: om jag bara höll i mig, och godtog en rackarns åktur, i ett dygn (ETT DYGN!) så skulle belöningen komma sen ju, som skulle innebära lugn finåkning ha ha 😀

Så denna måndag, kl 16 prick, smög vi oss sakta ut från hamnen i Aten. Jo vi kunde smyga de första minuterna då det var lä inne i hamnen. Kapten stod vid ratten. Jag med min nya flytväst, satt fint i ena inre hörnan av sittbrunnen. Kändes som en trygg plats. Solen strålade men vinden ven. Det blåste drygt 24 kph. Det innebär 13.3 meter/sekund. Det var både vågor och dyningar så det stod härliga till, grov sjö. Något stökigt.

Vi satte strax segel, när vi kommit förbi den stora farleden utanför Atens hamn Pireus. Viktigt att hålla sig undan där. De gigantiska fartygen har ingen möjlighet att väja eller bromsa direkt och de går fortare fram än man kan ana. Storseglet sattes på vår båt, dock hissade vi inte seglet hela vägen upp som vanligt, eftersom det blåste så mycket, utan det hissades bara en liten liten bit, upp till “tredje revet”. För att balansera båten hissades också ett segel längst fram, genuan, och sen bar det iväg. Rakt söderut, och vår båt AWAY satte av, rusade fram, och vattnet skvätte & yrde längs sidorna. Det kändes nästan som om hon tyckte detta bara var roligt. Jag blev lite full i skratt emmelanåt när jag fick den bilden ha ha. Det var som om vågorna kom och buttade henne då och då i sidorna allt de kunde, liksom för att retas, men hon brydde sig inte ett dugg, utan rusade gladeligen på rakt söderut 🙂

Det blev strax skymning och det kändes som att det snabbt blev kolsvart omkring oss. Alla ansträngde vi oss att hela tiden spana efter båtar i sikte. “Någon som ser något ljus? Grönt, rött eller vitt?” frågade kapten ofta. Och vi fick alla ofta vrida oss 360 grader, för båtarna kommer ju från alla håll. Det hela var verkligen en fashinerande upplevelse. Snacka om skräckblandad förtjusning!! Från att vara rädd vid något tillfälle till att känna lycka över att få vara där. Men ingen sjösjuka över huvud taget. Konstigt egentligen. Kanske. Eller jag vet inte. Ingen av oss åt något direkt den kvällen. Ingenting på natten heller. Jag satt kvar i sittbrunnen hela natten med en macka, några skorpor och annat snacks. Det gjorde vi alla mestadels. Kapten sa med jämna mellanrum att nu behövde vi allas ögon 🙂

Nåväl, jag skulle kunna berätta om denna färd hur länge som helst… för efter att ha varit ute i 2.5 meters vågor och styv kuling & nattsegling är det svårt att stoppa:) Men hur som helst blev resterande del av resan tvärtemot lugn med lite segling och mycket motor. Och vet ni vad som hände då? När all vind dog? När vi hade rundat Greklands södra udde och styrt kosan rakt västerut i något lugnare vind…?

Jo, plötsligt mådde jag lagom pyton he he… Det var alltså sen eftermiddag den andra dagen. Grabbarna lagade sen lunch och jag gick såsmåningom ner i köket för att hämta en portion tortellini. När jag stod där nere i båten kände jag att jag började må lite skumt… Så för säkerhets skull stoppade jag ner en plastpåse i fickan innan jag gick upp på däck för att äta. Det gick bara någon minut så kände jag att nu händer det, illamåendet hojtade till och jag fick upp allt jag hunnit äta. Tur jag förberett med plastpåse. Sjösjuka!? Vet faktiskt inte om det var så? För efter två minuter mådde jag bra igen. Men det blev dock ingen mer mat… sen kände jag inget mer alls. Men vid kvällsmålet blev det samma igen. Fram med ny plastpåse ur fickan 😉 Nåväl, det gick faktiskt över lika snabbt igen. Det värsta tänkte jag var att sjösjuketabletterna kom upp som jag försökte få i mig. Men så kom jag att tänka på sjösjukebanden, och satte dom direkt runt handlederna. Dessa hade jag sen på mig de resterande två dygnen och kände mig prima 🙂 Jag antar att detta kan ha varit en mycket lindrig version av sjösjuka, men förmodligen helt enkelt en mage som inte var redo för mat efrer en redig åktur… så jag är mycket nöjd trots allt ha ha!

Nu har vår nye skeppare anlänt, han som ska ta oss vidare från Malta till Sicilien och till sist Sardinien. Vi har tillsammans strosat runt och handlat lite förnödenheter här och fixat en ny röd lanterna till båten. Vi har också bokat en mekaniker som ska byta olja & filter och jag tvättar mina kläder. Trivsamt med en norrlänning ombord, och jag får höra många historier från de stora haven! Imorgon kommer ny besättning som jag också ser fram emot att träffa. Då kommer vi att bli 6 personer ombord.

Det är helt galet roligt att lära sig massor om seglinglingsvärlden, och jag undrar lite hur det ska bli att lämna båten i början av oktober… Förmodligen inte roligt alls att se henne segla iväg utan mig 😉😣

Vet ni, vi har precis fått teknik installerad ombord. En s.k. AIS. så om ni vill kan ni följa oss på http://www.marintraffic.com. Det är en gratis sida på datorer men verkar vara en betal-app på mobil. Bara att välja 😉 så i en ruta som kommer upp på förstasidan kan man bara skriva in båtens namn AWAY och därmed se var vi är. Båten är registrerad på BVI, British virgin island. Det är också bra att veta då fler båtar heter AWAY. Prova vetja!😎⛵🌞

Som avslutning här kan jag säga att vi är fortfarande kvar här i Valetta på Malta. Något försenade pga hårda vindar, och vi har därför varit inblåsta pga kuling. Men igår verkade det hårda vädret ha valt att dra sig långt österut, och imorgon söndag planerar vi för att hissa segel och styra kosan nordväst mot Siciliens södra del. Förmodligen tar det ca 15 timmar. Blir säkert en spännande överfart och därefter flera nya spännande hamnar att besöka 😎 Hörs snart igen! Jag sätter klockan på 03.00 här för då ska vi försöka ge oss iväg. Fantastiskt med nästan vindstilla och kanske stjärnklart innan det blir soluppgång. Så skeppohoj – mot Sicilien!! 😎

Godnatt

Ciao! Happy sailing! ⛵⛵

Aten, Alimos marina och ombord i egen kuppe 😀

4.

Kalamaki, Alimos Marina, Aten

Jag gillar att resa långsamt. Passar alldeles utmärkt just nu. Att ta en bit i taget. Som att flyga ner till Grekland och stanna ett tag på plats för att invänta nästa bravad. För nu har jag tillbringat några dagar här i det fashionabla hamnkvarteret Alimos, mest bara inväntat båt och kapten. Så skönt att landa här innan det bär iväg med båten. Ut på havet. Västerut. Så är planen. Under tiden båten var ute och seglade bland grekiska öarna nu senaste veckan, med annan besättning, satt jag bara och njöt i sanden på stranden. Och tittat ut över havet. Räknade vågor 😊

Fortfarande har jag svårt att förstå att jag ska segla iväg. Att det är på riktigt. Men har ändå börjat tänka lite på det som ska ske innan avfärd. Som den stora bunkringen av mat. Jag har besökt några supermarkets här som jag gått förbi. Så nu vet jag var vi ska gå sen. Vi blir iallafall fyra personer ombord på seglatsen mot Malta. En hel veckohandling behöver ju göras liksom, och lagom klurigt är det när jag inte vet vad personerna ifråga vill äta 😉 Men det får bli som det blir, jag gör ingen större grej av det. Handlar väl det som är gott och enkelt. Fick höra att mycket småätande är bra mot sjösjuka. Så nu ska det inhandlas mycket frukt och salta kex & snacks.

I lördags flyttade jag in i båten. Direkt den kom iland. Spännande som sjutton, inte minst för att jag knappt kom ihåg hur hytterna såg ut. Jag var först nu och kunde ju välja, så det fick bli en av akterhytterna. Där bor jag fint. Och sov verkligen jättegott!

Och jag invigde också köket igår. Byssan här är toppen! Lagade spagetti och köttfärssås. Så roligt! Finfint att sen sitta uppe på däck och äta ute. Kan ju inte annat än trivas 😊

Jag har också varit väldigt nyfiken på vad kapten skulle säga om vår kommande rutt. Det har varit prat om att vi kanske skulle stanna och övernatta längst ner på Greklands södra udde första kvällen? Det låter rimligt för mig. Vore ju kul! Måste ju vara perfekt innan vi seglar ut på det Joniska havet i tre eller fyra dygn…?

Idag är dagen D! 😛 Måndag! Kaptenen är med oss ombord här nu och vi har precis haft möte ihop alla fyra. Pratat rutt och praktiska saker. Som att titta på väder. Vi får ordentlig med vind i ryggen just nu när vi åker ut ur hamnen, det verkar nästan som om båten står på startlinjen och bara vill iväg ha ha. Det rikyigt knakar i tamparna här, dom som ska hålla båten fast vid kaj. Ända från Aten ner till Greklands sydligaste udde blir det nu Ordentlig medvind. Känns bra att kaptenen är världsvan racerseglare 😉 Han uttrycker det med en fin seglar-term genom att säga att det kommer kanske bli lite “stökigt” i början. STÖKIGT ha ha (underbart ord). Nu återstår att se vad detta innebär 😀 Vi planerar iallafall att ha kommit ner till sydligaste udden ikväll, vid solnedgång. Där svänger vi då av västerut – och ska då mötas av mycket svaga vindar. Kaptenen säger att vi nog kan få ta hjälp av motorn då till och med. Låter som en kommande fin nattsegling. Cool att puttra fram på lugnt öppet hav. Tänk om det blir stjärnklart. Det blir en upplevelse.

Vi har nu en plan, och den innebär att vi kommer att turas om att ha vakt, två och två i taget, fyra timmars segling & sen 4 timmars vila åt gången osv. Blir jättespännande! Vilken grej! Och såklart superpirrigt!

Vi kommer att ha mobiltäckning ner till södra udden ikväll, sen tar den slut. Och vi kommer att kunna höras igen först när vi lägger till på Malta. Vi har dessvärre ingen AIS, som nu innebär att ingen kan följa oss under denna första del av resan. Det ska installeras på Malta. Då kommer mer info. Vi planerar att vara framme där mellan torsdag och fredag. Tills dess pågår världens mest spännande dagar enligt mig ha ha! wow! 😛😎⛵😉 Nya flytvästen på och solkräm på näsan. Nu bär det av!

Happy sailing ⛵

Nä men nu har jag faktiskt kommit ifatt min idé… och jag känner mig redo för att kliva ombord:)

3.

Sittbrunnen

 

Ja så är det. Redo att kliva ombord här i denna sittbrunn!! Wow! Jag riktigt längtar nu till detta äventyr!! Känner mig så gott som färdig med att förbereda mig – som jag gjort rätt länge nu… typ mentalt iallafall. Pust, rätt jobbigt det också faktiskt 😉 Efter att ha lyssnat på tonvis av segelpoddar och läst böcker har jag nu hört lika många versioner av hur det går till i hårt väder som tusen andra saker som inträffar ombord när man minst anar det. Nu är jag istället  inne i en annan fas. Nämligen att packa! På riktigt! I vattetäta påsar av olika storlek. Som till slut ska ner i min stora ryggsäck. Men jag tror att det fattas en viktig pryl… En som jag har funderat rätt mycket på sen i påskas då vi var i Aten. Senaste veckan har jag därför varit runt och letat efter en sån – en ny flytväst. Ja, för efter mycket grubblande och funderande har jag kommit fram till att min gamla hederliga gula flytväst som jag använt flitigt här hemma på västkusten inte duger mycket till… Det som gjorde att jag ens började fundera över detta med flytväst var att vår kapten snackade om att alla kommer att ha sele på sig ombord, och denna sele kommer att hakas fast i en lina på båten. Poängen är då att man kan gå omkring på däck, ständigt fastspänd, och vara i säkerhet även om man råkar halka – av någon anledning. För då håller linan ändå kvar mig i selen = så ramlar man iallafall inte av båten. Jag kommer också ihåg att vår kapten poängterade att det viktigaste faktiskt är att ingen ramlar i plurret! Och därför kommer flyväst att vara upp till var och en att ha på sig enligt honom. Klokt på ett sätt förstås. Han sa att “vill vi ändå ha flyväst på så får vi gärna det”. Och nu vill jag ha det. En sån där uppblåsbar flytväst vore väl himla praktisk och enkel att ha på sig tänker jag. En sån som blåser upp sig OM man skulle hamna i vattnet… För vem vet om man råkar ramla i trots allt.

Och en sån uppblåsbar flytväst hittade jag häromdagen på ett ställe. Kände mig tyvärr lite dåligt påläst där och då…  jag måste verkligen jämföra lite mer innan jag gör slag i saken. Det slog mig också en sak nu efteråt; hur sjutton ska jag frakta ner denna flytväst till båten i Aten?! Jag har för det första såååå mycket packning! Kan man ens checka in en uppblåsbar flyväst på ett flygplan utan att den av lufttrycket blåser upp sig?? Ingen aning faktiskt. Ja, detta är bara ett av mina tänkbara scenarion just nu ha ha… Får undersöka den saken också. Fast jag kan kanske ha den i handbagaget… OM plats finnes typ 😉

På tal på flytvästar. Jag kommer ihåg en dag för 9 år sedan – när vi precis hade köpt vår första båt, den fina lilla Becker22:an. Köpet gick undan, och vi var inte riktigt förberedda  tror jag såhär i efterhand. Vi skulle segla hem båten från Marstrand några dagar efter att köpet hade signerats av mig, och jag fick raskt åka in till närmaste sportaffär för att köpa varsin flytväst till oss. Det var mycket enklare då den gången. För det jag utgick ifrån då var bara hur många kilo den var anpassad för och vilken färg ha ha. Jag ville ha en knallgul för att synas om jag ramlade överbord. Säkerhetstänk i alla lägen ha ha. Det var liksom enkelt att grabba åt sig några flyvästar där i affären. Och jag glömmer aldrig va stolt jag var när jag åkte hem med dessa i baksätet på bilen. Hade väl aldrig trott att jag skulle inhandla flytvästar! Jag hade dessutom varit den stora bromsklossen till att ens köpa båt i många år… Men sen hände något, just där och då, den där soliga sommardagen i Marstrand. När jag klev ombord på en guppande vit Becker 22:a… Jag blev såld direkt! Jag kommer ihåg att jag knappt ville kliva iland, och sen dess har jag alltid drömt om att segla mycket, både länge och långt. Och så nu äntligen ska jag göra det – och dessutom ut på lite större vatten än vackra  Bohuskusten. Jag är så glad för att nu få prova på att segla både länge och långt. Medelhavet med nattsegling känns nu som en riktigt stor utmaning! Nattsegling känns som något av det mest spännande jag har gjort – såklart har jag en pannlampa är nedpackad:)

 

Pannlampa

 

Nere i Aten ligger vår fina båt iallafall, efter en sommar med segling i grekiska ö-världen som uppvärmning. Det är några av oss som är engagerade i projektet som har valt att segla runt där någon vecka på sin semester. Det hade jag gärna gjort om jag inte jobbat intensivt och mycket. Men jag tycker ändå att det är coolast att vara med nu den 15 september när vår resa västerut verkligen går av stapeln! Något som jag är extra nyfiken på just nu är att se båten igen, i ny tappning, för hon har precis blivit iordninggjord för dom stora oceanerna. För långsegling! Det ska bli jättespännande att se hur fin hon måste vara nu med en ny stor Bimini = ett mörkblått soltak i tyg över sittbrunnen, och solceller är monterade så att vi får el ute på havet. Även om elen är begränsad såklart, men det ska räcka till det nödvändigaste. Jag vet inte om det räcker till att ladda mobilen 😉 men koka kaffe är väl viktigast ändå! Och något som är nytt för mig är att det finns en “Watermaker” ombord. Med den kommer vi att kunna göra dricksvatten av havsvattnet. Supercool! Jag ser fram emot att kolla upp denna maskin.

Dessutom är en AIS installerad. Naturligtvis. Det är ett system som gör det möjligt att identifiera ett fartyg på en digital skärm. Och här kan man se alla båtar som har detta system ombord. Här kan man också följa båtarnas rörelser och se alla båtarnas position ute på havet. Enkelt och tydligt på en speciell bildskärm eller vanlig dator. Med detta system ombord kan vi alltså ha koll på var andra båtar befinner sig, i förhållande till oss. Vi får alltid vara noga med att se upp för alla större båtar. Inte minst alla lastfartyg. Vi kan se hur nära de är och vilken fart de har. Speciellt bra är detta system för att kunna vara säker på att man själv syns när det blir nedsatt sikt. Som i dimma, men också på nätterna i mörker. (Nattsegling p) För att detta ska fungera som allra bäst har alla båtar ett eget id-nummer. Det kan vi också använda som telefonnummer och ringa till andra båtar. Och vem som helst kan ringa oss, till vår båt. Det kallas för MMSI-nummer. Med detta nummer kan den som vill också kolla upp hemifrån – på en dator – var på havet vi befinner oss någonstans. Knappa in marintraffic.com & det är helt gratis, och sen skriver man in vårt MMSI-nummer.

Detta blir en “cliff hanger” 😀 ända fram tills att jag är nere i Aten om 10 dagar. Fortsättning följer. Då har nämligen båten blivit färdigregistrerad och vi har fått alla detaljer. Mitt MMSI-nummer kommer alltså till er först i nästa inlägg när jag är på plats i Grekland. Just nu skickar jag istället en vanlig bild på vår första etapp från Aten mot Malta (FEM DYGN till havs…) Jämfört med de stora oceanerna är väl 5 dygn ingenting antar jag…  men när jag tänker på hur jag en gång drömde om att en vacker dag bara kunna segla över till Danmark (för några år sedan) med vår lilla fina Becker22:a, ja då känns 566 nautiska sjömil plötsligt väldigt lååååångt 😉 (Kan det stämma att det BARA är 33 nautiska mil mellan Orust & Danmark förresten?)

Bild rutt Malta

 

Ja men okay, jag erkänner att jag har resfeber här nu, susar omkring och packar allt från ullunderställ till baddräkt, seglarstövlar och jag vet inte vad 😀 (Får inte glömma batterier till pannlampan!!) Jag känner mig faktiskt ändå helt säker på att detta kommer bli toppenbra, minst lika bra som ifjol, när det bar av på snöskor ute på Svalbards glaciärer i mörkaste polarnatten. Så ja, åtminstone behöver jag ju inte oroa mig för isbjörnarna nu 😉